Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob. 145
lians popularitet mindre än deras af trons bekännelse.
Dessutom sysselsatte sig de tolf med sin missionsverksamhet, hvilken
ofta kallade dem utom Jerusalem, under det att Jakob,
stadigvarande i hufvudstaden, där småningom blef församlingens
medelpunkt och den mest ansedde i kristenheten. Om
biskopsämbetet, det vill uti det ursprungliga kyrkospråket säga
detsamma som föreståndareplatsen uti presbyterskollegiet, blifvit
honom offentligen öfverlemnadt eller om detta företräde var
ett själfskrifvet resultat af omständigheterna, betyder föga:
det är ett faktum att han styrde moderkyrkan. Paulus ställer
honom uti berättelsen om det möte, som han hade med de
tre representanterne för denna kyrka, framför Petrus och
Johannes*). Det är hos honom, som presbyterskollegiet samlas
för att mottaga hedningarnes apostel vid hans sista besök i
Jerusalem**). Det är i hans händer, som Paulus anförtror
frukten af den kollekt, som han nyss insamlat i alla Asiens
och Greklands kyrkor för hufvudstadens kristne. Ända till
fjärde århundradet visade man ännu Jakobs biskopsstol i
Jerusalem ***).
Man förstår, att tron på Kristus måste hos en sådan man
antaga en säregen prägel, isynnerhet om man jämför henne
med Petrus’ tro. Till de skäl till olikhet, som vi antydt, skola
vi med Neander ännu tillägga följande: Petrus liksom de
öfrige apostlarne hade blott känt Jesus efter början af hans
offentliga verksamhet, under det att Jakob lefvat förtroligt
med honom ända från barndomen. Jesu person hade således
för honom fått en verklighet, oberoende af hans
messiasvär-dighet. Och då denna egenskap hos hans broder slutligen
uppenbarades för honom, så var det blott ett nytt drag, hvilket
förenade sig med den föreställning, å>m han gjorde sig om
honom, men det var ingalunda grunden till hans kännedom
om Jesu person. Hans nya tro blef blott kronan på det gamla
förhållande, hvari han stått till honom †). Till detta
sakförhållande anknyter sig kanske till en del skilnaden mellan
*) Gal. 2: 9:
**) Apostlagärn. 21: 18.
***) Eusebius, H. E. VII: 19, ed. Læmraer.
†) Ligger kanske en antydning härom i 2 Kor. 5: 16?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
