Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
De fyra förnämste apostlarne.
den djärfva tro, med hvilken församlingarna i slutet af 4:e
århundradet, just da de kraftigast proklamerade skriftens
gudomlighet, utan betänkande införde i sin ofelbara kanon skrifter,
som om frälsningen inneslöto till utseendet motsägande läror.
Huru långt efter dessa frimodiga synodalbeslut, som voro
bestämmande för den kristna kanons afslutning, står icke Luther
med sina föga måttfulla domslut, dikterade at’ ett alltför
uteslutande sysslande med sin tids strider.
Har man icke inför ett dylikt sakförhållande rätt att tala
om en gudomlig kanon och anse denna ur kyrkans sköte
framsprungna samling för en högre styrelses verk.
III.
Paulus.
Vi hafva kallat Jakob en i sitt slag enstaka stående
personlighet; och bland alla utmärkta personligheter inom den
första kyrkan var han det äfven genom det särskilda
åskådningssätt, som han representerade. Men med ännu större skäl
förtjänar en annan Kristi tjänare detta namn för den nya väg,
han brutit, för storheten af det verk, han utfört.
Paulus var liksom Jakob en man med starkt sedligt
medvetande, med säker och riktig omdömesförmåga. Han ägde
på samma gång i likhet med Petrus inbillningskrattens
rikedom, förenad med känslans djup, samt ett djärft företagsamt
sinne på den praktiska verksamhetens fält: Men han skilde
sig från båda genom den mest smidiga och genomträngande
dialektik och på samma gäng genom en snabb och omfattande
åskådningsförmåga, som så ytterst sällan finnes förenad med
förståndets skärpa. Genom föreningen af dessa själsgåfvor, som
sällan hvar och en för sig äro i så hög grad utvecklade och
ännu mera sällan förenade två eller tre, har uppstått en af de
väldigaste och djupaste naturer, som människoslägtet någonsin
frambragt, vare sig på tankens eller handlingens område.
Det var icke i Palestina, som denna rikt utrustade ande
utvecklade sig, utan under Mindre Asiens himmel i
medelpunkten för den grekiska litteraturens och konstens strömning,
i Tarsus, en af de mest lysande bränpunkterna för denna civi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
