Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
De fyra förnämste apostlarne.
funnen i honom, icke hafvande min egen rättfärdighet, som
kommer af lagen, utan den, som kommer genom tron på
Kristus, rättfärdigheten af Gud genom tro"*).
Vi märka här och icke mindre bestämdt på andra ställen
vid första ögonkastet en mycket stor skilnad mellan Jakobs
och Paulus’ uppfattning af lagen. Jakob synes finna i lagen
ett stöd för sin sedliga verksamhet, en välvillig och vänskaplig
princip; Paulus framställer den snarare som en fördömelsens
princip. För Jakob förvandlar sig lagen till evangelium; hos
Paulus äro de två motsatta principer. Hvarifrån kommer denna
olikhet i uppfattningen?
Jakob fattade lagen uti denna vidsträckta betydelse, hvari
lian omfattar de talrika nådesanstalter, som Gud redan i
gamla förbundet instiftat. Han tänkte icke’ på att uppfylla
den, utan att förut hafva genom alla dessa medel fått styrka
därtill i Gud, alldeles som ännu i dag den enfaldige kristne
aldrig skiljer de evangeliska pligternas utöfning från föreningen
med Jesus och bruket af de gudomliga hjälpmedel, med hvilka
han benådat sin kyrka. Paulus däremot talar om lagen i den
mening, som fariseerne lios judarne och hans fariseiska
motståndare inom kyrkan själf fattade den. Han fattar lagen
såsom en moralisk befallning allena och såsom en förtjänstfull
lydnad, den är för honom en gudomlig anordning, skild från
gemenskapen med Jehova själf och följaktligen betraktad
såsom en motsats till nåden. Ty för fariseen gäller det att göra
en gärning, som han kan framhålla för Gud såsom sin
personliga rättfärdighet**). I Jakobs ögon fans icke denna
motsägelse mellan lagen och nåden, mellan den mänskliga och
gudomliga gärningen. Ty föreställningen om förtjänst
förvänder icke hos honom såsom hos fariseismen förhållandet
mellan Gud oc-h människan. Den mänskliga lydnaden är Guds
eget verk i människan genom lagen såsom medel***). För
fariseen däremot — och det är denna ståndpunkt, som Paulus
intager, då han behandlar nämda fråga med sine fariseiske
motståndare — gifver lydnaden, såsom helt och hållet män-
*) Fil. 3: 4-9.
**) Hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligt lif? Jlatt. 19: 16
***) Jakob 1: 17: *A11 fullkomlig gåfva kommer från Gud": v. 18:
"Efter sin vilja har han födt oss genom sanningens ord" o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
