Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paulus.
169
fråga med apostlarne. Lika oböjlig som ban visade sig gent
emot de falske bröderne, de judaiserande, emedan hos dem
själfva principen om rättfärdiggörelsen genom tron råkade i
fara, lika foglig var han vid alla eftergifter i principens
praktiska tillämpning gent emot apostlarne och de judekristne i
allmänhet, som ännu icke voro så fullkomligt frigjorda som
han*).
Detta hans fogliga uppträdande, som går hand i hand med
hans dialektik, var just det, som från hans motståndares sida
ådrog honom den anklagelse för hållningslöshet och bakslughet,
hvaraf vi finna spär i hans bref. Det var denna eftergifvenhet,
hvilken han gent emot Jakob dref nästan till det Aktersta,
som var orsaken till hans fängslande och långa fångenskap.
Af denna anledning har Paulus äfven blifvit högligen vanstäld
uti de nyare skildringarna af hans person. Man har framstält
honom såsom en sträf, kantig och egenmäktig man. Några af
dessa fel torde väl hafva funnits i hans naturliga karaktär.
Men den starke mannen hade brutits, liksom eken splittrats
af åskan. Dä han på den väg, där människan låter leda sig
af sin egen vishet och sin egen vilja, plötsligt ser sig i öppet
krig med Gud, som han inbillade sig tjäna, så smälter hans
hjärta ögonblickligen såsom i en smältugn. Det är
tillintet-görelsen af hans stolthet, af hans jag. Det är döden. Och ur
denna förfärliga kris utgår lejonet förvandladt till ett lam.
Den genomgående förvandling, som Paulus genomgått i
Damaskus, var det, som satte honom i stånd att utföra den
svåraste af alla uppgifter: att upprätta Guds rike bland
hedningarne, utan att bryta med den judekristna kyrkan, evangelii
vagga. Hvilken varsamhet i hans sätt att gä tillväga, hvilken
ihärdighet i hans granlaga värf var icke därvid nödvändig!
Efter hvarje missionsresa skyndade Paulus att återvända till
Jerusalem, för att trycka händerna på dem af apostlarne, som
ännu kunde finnas qvar där, och isynnerhet på Jakob, hjordpns
hufvud. Och han anlände icke med tomma händer. Han kom
att nedlägga för de heliges fötter i hufvudstaden frukten af
*) Jfr hans så olika handlingssätt i följande båda fall, med Titus,
Gal. 2: 3—5, och med Timoteus, A. G. 16: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
