Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
De fyra förnämste apostlarne.
i det han uppfylde den, under det att de tolf, för att med
full samvetsfrihet praktiskt tillämpa detta upphäfvande,
afvaktade Kristi återkomst, som skulle förändra alla nuvarande
förhållanden och börja en sista och afgörande verldsalder.
Denna frigörelse, till hvilken enligt deras åsigt en yttre
händelse, Kristi återkomst skulle gifva tecken, fann Paulus för
sin del uti den sedliga verkan, som tron på Kristi verk
medförde*), och detta så fullständigt, att han kände sig fri icke
blott att underlåta detta iakttagande, utan till och med att
ånyo underkasta sig det, när det kunde tjäna Kristi sak.
Iakttagande var fö)- honom, moraliskt sedt, en så likgiltig sak, att
han i hvarje särskildt fall kunde välja mellan de båda
handlingssätten. Det är denna frivilliga, frän den judaiserande
träldomen helt och hållet skilda underkastelse, som han
beskrifver, då han talar om att underkasta sig lagen med
dem, som äro under lagen och att vara svag med
dem, som äro svage**). Det var likaledes pä grund af
denna öfvertygelse och detta sätt att handla, som han i
Jerusalem med godt samvete kunde efterkomma Jakobs begäran
till honom att förena sig med några nazirer, hvilka uppfylde
ett löfte i templet; och det i den uttryckliga afsigten att
öfvertyga de judekristne, hvilka i mängd kommit till festen, att
man gjorde orätt i att betrakta honom såsom en fanatisk
motståndare, en systematisk tillintetgörare af den mosaiska
kultens iakttagande hos de judar, som blifvit kristne. Hade han
i själfva verket någonsin förbjudit en judekristen, som lefde i
ett hedniskt land, att omskära sina söner eller uppfostra dem
enligt sitt folks seder? Nej, iakttagandet häraf i och för sig
förtjänade ej ens i hans ögon att bekämpas. Det skulle falla
såsom ett dödt träd***).
Aldrig har någon, vi våga påstå det, visat vid
behandlingen af ett praktiskt läges svårigheter mera éftergifvenhet,
foglighet och mildhet än Paulus, då han ordnade denna brännande
*) Se det beundransvärda men svåra stället Rom. 7: 1-6.
**) 1 Kor. 10: 20-22.
***) Denna framställning synes oss egnad att rätta många af de falska
föreställningar, som under senare tider utbredts angående detta ämne af
den baurska skolan. Vi beklaga, att vi fått se till och med en Sabatier
delvis sluta sig till dylika misstag. (Revue chret., anf. art., sid. 394—395.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
