- Project Runeberg -  Bibliska studier / 2. Nya Testamentet /
171

(1884) [MARC] Author: Frédéric Godet Translator: Anders Neander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Paulus.

171

Man har påstått, att Paulus’ föreställningar i många
punkter förändrats under loppet af hans apostolat och att hans
bref visa spår af dessa modifikationer. Vi hafva först en
psykologisk invändning att göra mot detta åskådningssätt. Var
icke den kris, som förvandlade Paulus, en så grundlig
förnyelse af hela hans varelse, att han måste utgå ur denna
om-smältning såsom en, om jag så vågar säga, helgjuten gestalt
och sådan som han under hela sitt lif skulle förblifva? Hvad
lians bref vidkomma, så märka vi väl ett framsteg i
utvecklingen af hans tankar, men ingen förändring i tanken själf.
De behandla frågan om Guds rikes framtid (brefvet till
tessa-lonikerne), innan de belysa frälsningens grundläggning (brefven
till galaterne, korinterne och romarne); och det är först
senare, då han fullgjort denna andra uppgift, som han kommer
till framställningen af Kristi person i hela dess storhet och
af kyrkan, som är Kristi kropp, i hela hennes skönhet
(brefven till kolosserne, efeserne och filipperne). Efter att sålunda
hafva genomvandrat hela oiurädet för det kristna vetandet,
sysselsätter han sig i sina senare skrifter med frågor af
praktisk natur, ban yrkar på upprättandet af predikoämbetet i
kyrkan och på nödvändigheten af goda gärningar
(pastoral-brefven). Men följer då af denna sista omständighet, att ban
icke ända från första början höll pä helgelsen som pligt och
på nödvändigheten att upprätta ett prestämbete inom kyrkan?
Brefven till tessalonikerne och apostlagärningarne bevisa
motsatsen*). Eller skulle hans blick först efter vistelsen i
Tessa-lonike hafva öppnats för frälsningen och förutsättningarna för
■densamma? Det är lätt att visa, att detta sammanföll helt
och hållet med hans kallelse till apostlaämbetet och var
därmed samtidigt. Eller skulle Paulus först småningom höjt sig
till föreställningen om Kristi persons gudomlighet? Men man
kan bevisa och man har ända till öfvermätt bevisat mot Baur
genom de bref, sora tillhöra den första gruppen, att alla de
tankar i detta ämne, hvilka han sedermera utvecklat,
förefunnos i hans själ, redan innan ban började sin verksamhet**).

*) A. G. 14: 23. 1 Tess. 5: 12.

**) Jesus Kristus är af gudomlig natur (Eom. 1: 3: 8; 32), är Gud
(Rom. 9: 5), gamla förbundets Jehova (1 Kor. 10: 4), verldens skapare
(1 Kor. 8: 6).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibstud/2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free