Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
De fyra förnämste apostlarne.
motsägelse! Hvilken moralisk omöjlighet! Måste man icke
misströsta om evangelii sanning, om den icke kan försvara sig
själf på annat sätt än med det ohållbara påståendet, att Gad
varit otrogen mot sitt utvalda folk? Paulus griper sig an med
denna förfärliga gåta och behandlar densamma allsidigt i den
märkliga afhandlingen kap. 9—11 af brefvet till romarne. I
motsats mot en utkorelse, som pålades själfva den gudomliga
viljan såsom en förpligtelse, hvilken den icke kunde frångå,
häfdar aposteln Guds oinskränkta frihet, som till och med kan
förkasta den utkorade nationen, om den undandrager sig det
moraliska vilkoret för sin utkorelse, tron, och som i dess ställe
kan kalla till sig personer, som tillhöra icke utkorade folk,
om de uppfylla utkorelsens moraliska vilkor, tron (kap. 9).
Han visar, att det första af dessa båda fall gått i fullbordan
pä Israel, emedan det, i stället för att genom lagen låta sig
föra till Kristus, missbrukat den mosaiska inrättningen för att
upprätta sin egen rättfärdighet och hårdnackadt
förkastat det frälsningsanbud, som Gud låtit genom sina
sändebud utgå i hela verlden (kap. 10). Slutligen afslöjar han
följande stora framtidsbild: sedan ett fritt tillträde till
frälsningen genom det judiska folkets förkastande af nåden öppnats
för alla andra folk, och desse likt förlorade barn ingått i
fadershuset, så skall den nåd, som vederfarits dem, slutligen
äfven föra till ånger och omvändelse det stolta Israel, denne
äldre son, som gick bort, när brodern återvände till
fadershuset. På detta sätt skola både den teokratiska nationen och
den oansade hedendomon, dessa bägge andliga hälfter af
mänskligheten, sedan hvar och en af dem haft sin tid af olydnad
och otro, slutligen förena sig och mottaga en gemensam
frälsning samt på helt olika vägar nå det härliga mål, som från
begynnelsen varit bestämdt i Guds rådslut. Ty "Gud har
sam-manslutit alla under otro, på det han skall förbarma sig öfver
alla. O hvilket djup af rikedom och vishet och kunskap hos
Gud!" (kap. 11). Sådan är den öfverblick, som Paulus kastar
på mänsklighetens religiösa utveckling. Aldrig har det
skrifvits något mera upphöjdt öfver denna gren af historiens filosofi.
Det moderna tänkandet tvekar ännu vid bestämmandet af
statens sanna begrepp. Somliga erkänna det gudomliga ele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
