Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
De fyra förnämste apostlarne.
det gemensamma verket en hedersplats vid sidan af sig själf,
en den ömmaste broder, som med egen hand anbefaller en
otrogen slaf, den ban själf under sin fångenskap omvändt, åt dennes
gamle herre, rekommenderande honom såsom sitt andra jag,
såsom sitt eget hjärta!
Om det är sant, att en människa är stor i förhållande
till storheten och mångfalden af de motsatser, som hon i sin
person förenar, så har det kanske icke på jorden funnits någon,
som med rätta kan jämföras med Paulus. En man med stor
profetisk blick och den skarpaste logik, en man med den
djupaste mystik och den mest orubbliga nykterhet, en man, som
med det spekulativa och praktiska suillet, d. v. s. med alla
förståndets förmögenheter, förenar hjärtats alla behag, dess
blidaste känslor och innerligaste krafter, — man inser, att Kristus
behöft just ett sådant verktyg för att utföra det största verk
näst hans eget, och då han icke kunde få honom med godo,
bemäktigade han sig honom med våld.
Under det de öfrige apostlarne gingo, flög Paulus genom
verlden; och det måhända icke minst märkliga af allt är, att
han, utan att träda dem för nära, utan att- på minsta sätt
låta hindra sig af dem, har lyckats bibehålla ostördt det
broderlighetens och samarbetets band, som förenade honom med
dem. Detta bands bibehållande var ett mästerverk af Kristi
kärlek, som behärskade deras hjärtan och böjde deras vilja till
ett gemensamt mål, hans ära.
IV.
Johannes.
Hos Paulus var den dialektiska förmågan mera utvecklad
än den kontemplativa, hvilken han dock ingalunda saknade,
såsom vi sett. Hos Johannes däremot var den kontemplativa
förmågan så öfvervägande, att den knappt lemnade rum i hans
själ för någon logisk bevisning. Johannes sysslade icke med
skäl för och emot, han skådade. Icke häller disputerade han;
ban jakade eller nekade, och lät sina påståenden blott hvila
på deras inre sanning, som borde omedelbart fattas af hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
