Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes.
181
uppriktig själ. Till denna första olikhet mellan de båda
männen slöt sig en annan, som härrörde från deras olika
karaktärsriktning. Paulus var verksam utåt och fyndig i alla
förhållanden; Johannes hade en drömmande natur, mer poetisk
än praktisk, mera vänd mot idealet än den yttre verksamheten.
Han har icke häller i det yttre åstadkommit mycket; ingen
kyrklig skapelse leder sitt ursprung från hans apostolat. Den
verld, i hvilken hans ande lefde, var den öfversinliga
verklighetens verld. Hans förstånd och hans vilja sträfvade mot
medelpunkten icke mot periferien.
Då sådana naturer värmas vid ett ömt1 och älskande
hjärta, antaga de lätt i sin tillgifvenhet något lidelsefullt och
ensidigt. De göra sig så till ett med föremålet för deras
kärlek, att de icke hafva något annat lif än detta, och mot
allt, som icke känner så som de, visa de en ofördragsamhet,
som stundom går öfver till våldsamheter. Sådan synes
Johannes hafva varit, innan han rönt inflytande af den förnyelse,
som verkas genom Kristi Ande. Det var han, som med
maktspråk tillslöt munnen på den man, hvilken tillät sig att
utdrifva djäflar i Jesu namn, utan att inordna sig bland
lärjungarnes antal. Det var ban, som begärde, att eld skulle
nedfalla från himmelen på den samaritanska by, som tillslöt sina
portar för Jesus. Ingenting är mer olikt den verklige
Johannes än den föreställniug, som man vanligen gör sig om honom.
I stället för en vek och i hög grad böjlig natur, måste man
snarare tänka sig honom såsom häftig, skarp och uppbrusande
karaktär, hvilket Jesus träffande karaktäriserat med tillnamnet
tordönets söner (Boanerges), som han gaf åt Johannes och
hans broder Jakob. Liksom blixten plötsligt frambryter med
dån ur det orörliga och tysta molnet, så frambröt kärleken
eller hatet hos dessa båda unge män, dessa äkta representanter
af den semitiska folkstammen.
Hos hvar och en af de föregående apostlarne, Petrus,
Jakob, Paulus hafva vi funnit en dem helt och hållet
behärskande längtan, som evangelium stillade. Vi tro icke, att vi
misstaga oss, då vi säga, att det djupa behof, som från början
fans i Johannes’ själ, var längtan efter det oändliga. Det
oändligas smärta har nian kallat denna törst utan namn,
G odet, Bibliska studier 11. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
