Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes’ uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes uppenbarelse.
Denna afhandling öfver uppenbarelseboken är ett
sidostycke till studien öfver höga visan, som afslutar första delen
af detta arbete.
Dessa båda verk stå både till innehåll och form i ett nära
samband med hvarandra och det är icke utan skäl, som man
kallat den ena det gamla testamentets uppenbarelsebok,
den andra det nya testamentets höga visa. I båda skritterna
uppträda höga och osynliga makter i personlig gestalt och
såsom handlande på verldens skådeplats, makter, hvilka
behärska vare sig det israelitiska lifvets gång eller den kristna
kyrkans historia. 1 bägge skrifterna använda författarne den
poetiska formen, för att göra känbar för mäuniskoanden verkan
af dessa dolda frälsande eller skadliga krafter.
Men bägge verken höra icke till samma diktart. Vi hafva
funnit, att höga visan blott då kan förklaras, när man
uppfattar henne såsom en dramatisk dikt. Uppenbarelseboken
åter hör, liksom Jobs bok, till den episka diktarten. Det är
en hjältedikt om den sista striden mellan Gud och satan om
besittningen af mänskligheten, som är stridens pris.
Någon läsare torde måhända fråga om begreppet dikt
kan förenas med begreppet profetia, namneligen då profetian
antager formen af syner. Ar icke den profetiska taflan lika
väl som den tanke, hvilken däri får uttryck, en skapelse af
den heliga Ande? — Den gudomlige Andens försmältniug med
människoförnuftet är det djupaste mysterium och jag vill icke
göra anspråk på att här utforska det. Men veta vi icke, att
på de lägre områden, på hvilka begreppet inspiration i ordets
ästetiska betydelse finner sin användning, denna väldiga,
öfvermäktiga inspirerande ande ingalunda utesluter förståndsarbetet?
Musiken är visserligen den konst, där den skapande kraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
