Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes’ uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Johannes Uppenbarelse.’
blott ooj vi öfverflytta den pä en jude. Hvilket är detta
vilddjur, som har varit, som icke mera är och som skall
vara (17: 11)? Hvilket är detta till döden sårade
hufvud, som föregått det, hvilket regerar vid den tid, dä
Johannes skrifver, och som skall blifva underbart hotadt, för
att såsom ättonde hufvud spela Antikrists rol? Det gifves
blott tvänne möjliga tolkningar af dessa hemlighetsfulla drag.
Antingen måste man häri finna en antydning om den
återuppväckte Neron d. v. s. en orimlig saga, eller ock måste
man låta den syfta på Israel, på dess ödeläggelse för inemot
2000 år sedan och på dess slutliga återställelse, för att grunda
detta sista rike, hvars hufvud Antimessias skall vara. Vi hafva
förkastat den första af dessa förklaringar och äro öfvertygade,
att den andra allena motsvarar tanken i den apokalyptiska
skildringen.
Med tillhjälp af den omkring år 80 skrifna fjärde
sibyl-linska boken kunna vi bevisa, att man redan då plägade i en
omfattande öfverblick sammanfatta mänsklighetens förflutna
historia och raden af de stora monarkier, som bildat
utvecklingsgraderna däri. Enligt denna dikt böra af mänsklighetens
tolf på hvarandra följande slägten sex till den assyriska tiden,
två till den inediska, två till den persiska och grekiska och
en till den romerska, den tolfte och sista är den, som tillhör
Messias tidsålder.
Alla dylika betraktelser hvila tydligen på Daniels
profetia. Uppenbarelsebokens författare lemnar oss själf bevis
för det förhållande, som äger rum mellan hans skildring af
Antikrist och den gamle profetens, då ban tillägger djuret
leopardens gestalt, björnens fötter och lejonets mun. Dessa
tre djur föreställa hos Daniel det grekiska, det persiska och
det babyloniska verldsriket. Johannes vill alltså låta oss
förstå, att Antikrists rike skall förena i sig på en gång hela den
makt, som dessa olika stater ägde efter hvarandra.
Men har den judiska makten verkligen intagit en sådan
ställning bland de gamla staterna, att Johannes rimligtvis kan
göra den till ett af djurets sju hufvuden i den betydelse, som
vi tillägga denna symbol? Från den politiska historiens
synpunkt skulle man kunna lemna ett nekande svar. Men från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
