Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes’ uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess tolkning.
243
ska folk befinna oss mer eller mindre i samma läge. Man
måste höra till det heliga folket, för att med glödande ifver
kunna vara gudlös. Blott en affälling kan smäda af hjärtats
lust. Däraf härrör judarnes obestridliga öfverlägsenhet på
detta område. Man skall aldrig kunna göra sig en
föreställning om det hat, som ett materialistiskt och antikristligt
hjärta kan hysa mot evangelium, om man icke sett det glöda
i en judes blick; och för att förstå hvad orden förbanna
och bespotta betyda, måste man nödvändigt hafva hört den
vanheliga smädelsen strömma ut från en israelits mun. Våra
Voltairer äro tVots deras goda vilja endast barn, då det gäller
att smäda Kristus och hans kyrka. Israel allena äger äfven
den förfärliga företrädesrättigheten att mot Kristus kunna
uppställa den medtäflare, som för en bestämd tid skall ställa
allvarliga hinder i vägen för Guds rike på denna jord.
Historien har för öfrigt bekräftat allt hvad vi här säga.
Den vittnar om judarnes förföljelselystna hat ända från det
ögonblick, då de hade makt därtill. "I förbannen oss i våra
synagogor", säger Justinus till juden Tryfon mot midten af
andra århundradet — "oss som tro på Kristus. Men I
sak-nen makt att lägga hand på oss, emedan de, som nu styra
verlden (romarne) hindra eder. Men så ofta I hafven kunnat,
hafven I icke underlåtit att göra det". Och i sin första
apologi skrifver samme författare till käjsaren med afseende på
judarne följande: "Så snart de hafva makt därtill, föra de oss
bort och martera oss. I det krig, som Barkokba nyss fört i
spetsen för judiska folket, äro de kristne de ende, hvilka han
belagt med dödsstraff, då de icke ville förneka och smäda
Kristus". Och hvilken smärtsam känsla af detta folks vilda
hat uttrycker sig icke i följande ställe hos Paulus: "de, hvilka
hafva dräpt Herren Jesus och profeterna och förföljt oss och
äro Gud misshaglige och fiendtlige mot alla människor,
förhindra oss att tala till hedningarne, att desse måtte blifva
frälste; så att de fylla sina synders mått beständigt"*).
Slutligen — och detta är den afgörande punkten — synes
oss uppenbarelsebokens skildring af Antikrist kunna förklaras,
*) 1 Tess. 2: 15, 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
