Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Kap. 26: Försoningen III
Anm. All denna villervalla har sin grund i den
olyckliga "betalningsteorien" eller läran om "den
ställföreträdande tillf yllestgör elsen".
8. Men än vidare: om ingen syndaförlåtelse kunde ske,
utan att syndaskulden vore genom Kristi död och
lidande betald, så skulle det innebära
a) antingen att ingen syndaförlåtelse var möjlig i
Gamla testamentets tid, vilket absolut strider mot
allt det härliga, som Gamla testamentet talar om
syndernas förlåtelse. Läs t. ex. Ps. 130: 4, 7; Jes.
55: 7; Neh. 9: 17; 2 Sam. 12: 13 m. fl.;
b) eller ock att Gud före Kristi död förlät synder på
kredit (med hänsyn till framtida betalning);
c) samt att han nu förlåter på grund av
förutbetalning.
Anm. Vilken vidrig, Gud ovärdig, mot all rättfärdighet
stridande tanke!
9. Försoningen är icke heller ett blidkande av Guds
vrede, såsom hedningarna tänka. Att blidka Guds
vrede vore att verka en förändring av Guds
rättfärdighet, vilket är omöjligt. Se därom kap. 10: § 7—13.
10. Vad som för frälsningen behövde och kunde ske, var
alltså icke att blidka Guds vrede utan att taga bort
människans synd. Men där ingen synd är, där är
ingen vrede, som behöver blidkas. Läs och läs om
igen Hes. 18: 21—32. Lika litet som den orättfärdige
skall bliva frälst därför, att han tilläventyrs förut
varit rättfärdig, lika litet skall den rättfärdige bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
