Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145 Kap. 26: Försoningen III
fördömd därför, att han tilläventyrs förut varit
orättfärdig. Gud dömer, efter vad som är, icke efter vad
som var (Rom. 2:2).
Anm. Att Jesus frälsar de sina från den tillkommande
vreden (1 Tess. 1: 10), betyder icke, att han
blidkar Guds vrede över dem, utan att han tager dem
undan den vredesdom, som går över världen,
såsom han t. ex. tog undan Noa från den
vredesdom, som i syndafloden gick över den gamla
världen; Lot från den vredesdom, som gick över
So-dom; Israels barn från den vredesdom, som gick
över Egypten o. s. v.
11. Att tala om Guds försonande är lika obibliskt som att
tala om Kristi försonande, emedan Fadern och Sonen
äro ett, så att i Sonen är samma kärlek, samma
rättfärdighet, samma krav o. s. v. som i Fadern.
12. Försoningen genom Kristus förebildades i Gamla
testamentet genom offren (synd- och skuldoffren),
särskilt genom det stora försoningsoffret.
Anm. Offren voro dels blodiga, dels oblodiga. Endast
de förra kunna komma i betraktande, när det i
kristlig mening är fråga om försoningen.
13. Dessa offers betydelse har ofta framställts så, att
offerdjuret på ett symboliskt sätt led döden i den
syndandes ställe, och sedan har detta lagts till grund
för den läran, att Kristus lidit döden i syndares ställe
och därmed försonat Gud. Att detta dock är en grov
villfarelse, visas därav, att:
a) saken aldrig så framställes i Bibeln;
10. — Biblisk Tro slår a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
