Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Kap. 26: Försoningen III
m) vad som drager människan till Kristus, det är, att
han dött för oss, vilket förkunnas genom
evangelium. Läs Rom. 1: 16; 5: 6, 8, 10; 1 Kor. 1: 23;
2: 2.
Anm. 1. Obs. det oriktiga i att läsa Rom. 5:10: "genom
hans sons död" så, som om det stode: "när hans
son dog". Kristi död var medlet icke tidpunkten
för vår försoning. Jämför Ef. 1:7, där Paulus
säger: Vi hava syndernas förlåtelse genom Jesu
blod, vilket ju icke kan betyda, att vi fingo denna
förlåtelse då, när Jesus utgöt sitt blod.
Sammalunda säger Petrus, att de troende voro födda på
nytt till ett levande hopp genom Kristi
uppståndelse från de döda (1 Petr. 1:3). Därmed vill
han naturligtvis icke säga, att de blevo födda på
nytt då, när Kristus uppstod. Orsaken och medlet
därtill, att de hade syndernas förlåtelse och voro
födda på nytt till ett levande hopp, det var, att
Kristus dött och uppstått för dem. Men tidpunkten,
då de fingo förlåtelse och blevo födda, det var,
när de hörde evangelium och trodde på Kristus.
Anm. 2. Paulus talar också om en änglavärldens försoning
med Gud. Se Kol. 1:20 och jämför Ef. 1: 10.
Därom se kap. 13: § 10. Märk, huru läran om den
goda änglavärldens återförsoning med Gud
utesluter varje tanke på ett Guds försonande.
9. Sedan människan blivit försonad med Gud genom
Kristi död, har hon visshet att bliva frälst genom
Kristi liv. Läs därom Rom. 5: 10.
10. Märk alltså:
a) människans försoning med Gud och frälsning är
icke detsamma;
b) den förra är ett villkor för den senare;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
