Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157 Kap. 26: Försoningen III
f) därför tillräknade han icke (han handlade icke
med henne efter) hennes synder, ty hade han det
gjort, så hade han fördömt henne och aldrig sänt
Kristus. Men nu sände han honom och
g) gav oss (d. v. s. apostlarna) försoningens ord att
förkunna för världen;
h) alltså äro vi apostlar nu sändebud för Kristus,
för Kristi räkning;
Anm. Den vanliga översättningen: i Kristi ställe, är
oriktig. Se kap. 23: § 11 a, anm. 2.
i) och det är Gud, som förmanar genom oss;
k) vi bedja alltså å Guds vägnar, för Kristi räkning:
Låten försona eder med Gud;
Anm. Att aposteln beder dem låta försona sig med Gud,
är ju ett uppenbart bevis på, att de icke voro
försonade. För att undgå denna svårighet har man
sökt förklara saken så; Paulus talar om två slags
försoning: i v. 19 om den "objektiva", genom
vilken hela världen redan blivit försonad, och i
v. 20 om den "subjektiva", genom vilken den
enskilde blir försonad, när han tror. — Alltsammans
en dogmatisk dikt i snörrät strid mot det mest
tydliga sammanhang.
1) denna försoning sker på det sätt, att människan i
tron mottager Kristus;
Anm. Obs. bilden av kopparormen i Joh. 3: 14 f. Gud
kommer i Kristus till människan för att försona
henne med sig, människan mottager i tron
Kristus och blir försonad med Gud ifrån att ha varit
hans fiende och gudlös (2 Kor. 5:18; Kor.. 1: 21).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
