Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 37: Syndernas förlåtelse o. r ättf är diggör elsen 209
16. Den väsentliga rättfärdigheten är däremot i detta livet
alltid ofullkomlig. En sann kristen är till sin inre
och yttre människa en rättfärdig människa, även om
han ännu är ofullkomlig. Ty denna ofullkomlighet
upphäver icke det förhållandet, att hans rättfärdighet
i alla fall är en sann och verklig rättfärdighet. Läs
Matt. 5:6, 10; Luk. 1:6, 75; Apg. 10:35; 1 Joh.
2:29; 3:7.
Anm. 1. Därför har Herren lärt sina lärjungar, att "när
helst de bedja" (Luk. 11:2), även bedja om
syndernas förlåtelse (Matt. 6:12).
Anm. 2. Att säga: "Vi hava ingen synd", det kallar Nya
testamentet självbedrägeri (1 Joh. 1:8, 10).
17. Att i den kristnes goda gärningar inblandar sig synd,
det gör icke själva gärningarna till synd eller
orättfärdighet.
18. Det är därför alltid nödvändigt att skilja mellan den
rättfärdiga gärningen själv och den synd, som kan
låda därvid.
19. Om jag skulle för den vidlådande synden döma
gärningen själv såsom synd, så måste jag icke blott bedja
Gud om förlåtelse för densamma utan även upphöra
därmed. Men nej, gärningen själv är rättfärdig, och
den ofullkomlighet eller synd, som låder därvid,
utplånas genom syndernas förlåtelse (1 Joh. 1:9; 2: 1).
14. — Biblisk Troslära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
