Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 37: Syndernas förlåtelse o. r ättf är diggör elsen 210
Anm. En missionär, en predikant eller annan, som på ett
eller annat sätt med andliga eller lekamliga gåvor
arbetar för Herren, måste visserligen gång på
gång finna, att det icke avlöper, utan att synd
blandar sig däri. Men skulle nu denna synd göra
själva hans gärning till synd, så måste han
upphöra med densamma. Han måste sluta att vara
missionär, att vara predikant, att hjälpa fattiga,
sjuka, elända eller på annat sätt arbeta för
Herren. Men det vore ju en orimlighet.
20. Till följd härav måste den rättfärdige alltid under
hela sitt livs utveckling tillväxa i rättfärdighet, så att
han:
a) dagligen renar sig från all köttets och andens
be-smittelse (2 Kor. 7: 1);
b) alltmer och mer förvandlas till Kristi och Guds
likhet (1 Tess. 5: 23; Kol. 3: 12; Fil. 4: 8; 2 Petr.
3: 18; Ef. 4: 24; Rom. 13: 14 m. fl.).
21. Det Andens verk, varigenom detta tillväxande sker,
kallas helgelse. Helgelsens syftemål är nämligen en
sann och verklig rättfärdighet, en fullkomlig likhet
med Kristus (1 Joh. 3:2).
Anm. När man på det sättet skiljer mellan helgelse och
rättfärdiggörelse, att rättfärdigheten är oberoende
av helgelsen, så är det en ganska farlig villfarelse.
Gud räknar mig aldrig mer rättfärdig, än vad jag
i själva verket är (Matt. 5:20), även om han i
sin stora nåd förlåter den ännu alltjämt vidlådande
synden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
