Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På flustret - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men jag inskränker mig till stora drag och nalkas
François Huber, mästaren och klassikern för våra
dagars bikännedom.
Född i Genève 1750, blef Huber blind i sin
tidigaste ungdom. Först intresserad af Réaumurs
experiment, som han ville kontrollera, förälskade han sig
snart i dessa undersökningar och med biträde af en
intelligent och hängifven tjänare, François Burnens,
ägnar han hela sitt lif åt ett studium af biet. I de
mänskliga kvalens och segrarnas krönika är ingenting
mer rörande och beaktansvärdt än historien om detta
tåliga samarbete, där den ene, som blott uppfattade
ett overkligt ljus, genom sitt förstånd vägledde
händerna och blickarna hos den andre, som njöt af det
verkliga ljuset, och där den som, efter hvad man
försäkrar, aldrig med egna ögon såg en honungskaka,
tvärs igenom dessa döda ögons slöja, som för honom
gjorde den slöja dubbel, i hvilken naturen insveper
allt, utlistade de djupaste hemligheterna hos den makt,
som gjort honungskakan osynlig liksom för att lära
oss, att det icke gifves något fall, då vi böra afstå
från att hoppas på och söka efter sanningen. Jag
skall icke uppräkna, hvad vetenskapen om bien har
att tacka Huber för, jag skulle hellre tala om det,
som den icke är honom skyldig. Hans »Nouvelles
observations sur les abeilles», hvilkas första band
skrefs 1789 i form af bref till Charles Bonnet, och af
hvilka det andra icke utkom förrän tjugu år senare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
