II PÅ FLUSTRET den viktigaste, men dunklaste punkten i vår moral. Emellertid är det icke utan intresse att i en annorlunda gestaltad värld utlyssna naturens vilja. Och just i steklarnas utvecklingshistoria — dessa djur, som näst människorna otvifvelaktigt äro de mest intelligenta varelserna på vår planet — träder denna vilja mycket tydligt i dagen. Den sträfvar synbarligen till artens förädling, men den visar också, att den hvarken vill eller kan uppnå denna på bekostnad af den individuella friheten, lyckan och rättigheterna. I samma mån som samhället organiserar och fullkomnar sig, blir hvarje dess medlems individuella lif allt mer begränsadt. Där ett framsteg äger rum, sker detta blott genom de enskilda intressenas ständigt ökade offrande till fromma för de allmänna. Först får hvar och en afstå från de laster, som äro yttringar af oberoende. Sålunda finner man på det näst lägsta utvecklingsstadiet hos humlorna vissa fenomen, som erinra om kannibalerna bland oss. De fullvuxna ar-beterskorna söka nämligen oupphörligen komma åt äggen för att äta upp dem, modern är tvungen att med eftertryck beskydda dem. Därefter måste hvarje individ, sedan de farligaste lasterna öfvervunnits, förvärfva sig ett visst antal alltmer fordrande dygder. Arbeterskorna hos humlorna bry sig ej om att afstå från kärlekens fröjder, medan våra odlade bin lefva obetingadt kyskt. Dock skola vi snart få se, att de offra allt detta i utbyte mot bikupans