Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På flustret - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
18
därest man vill fatta andan af bikupans lagar.
Individen betyder där ingenting; den har blott en
villkorlig existens, är ett likgiltigt moment, ett släktets
bevingade verktyg. Hela dess lif är en enda oaflåtlig
uppoffring för det tallösa, eviga väsen, af hvilket den
är en del. Underbart nog kan man konstatera, att
det icke alltid varit så. Man återfinner ännu i dag
hos de honungsalstrande steklarna alla de
utvecklingsstadier, som våra odlade bin genomlupit. Längst ner
på denna skala arbetar det ensamt och i elände, ofta
får det ej en gång skåda sin afkomma (som hos
Pros-opis, Collites etc.), emellanåt lefver det i en trång
familjekrets med sin årliga brud (som hos humlorna).
Det bildar slutligen temporära associationer (hos en
del högre stående arter) för att gradvis nå fram till
våra bikupors nära nog fullkomnade samfundsform,
hvarest individen fullständigt går upp i det hela, men
där denna helhet i sin tur regelbundet offras för
framtidens abstrakta och odödliga samhälle.
VIII.
Må vi icke ur dessa fakta draga förhastade
slutsatser, med afsikt att tillämpa dem på
människan. Människan äger förmågan att icke behöfva foga
sig efter naturens lagar. Och vissheten om, när det
är rätt eller orätt att bruka denna sin förmåga, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
