ANDRA BOKEN SVÄRAEN I. Bien i vår kupa hafva alltså skakat af sig vintersömnens stelhet. Redan de första dagarna af februari börjar drottningen att lägga ägg. Arbetsbina hafva gästat sipporna, lungörten, ärttörnet, violerna, sälgen och hasseln. Våren håller sitt intåg; visthus och vindar öfverflöda åter af honung och frömjöl, och tusentals nya lif födas dagligen till världen. Feta och oviga krypa drönarna fram ur sina stora celler och springa omkring bland konungskakorna. Snart blir kupans befolkningstillväxt så stark, att hundratals försenade arbetsbin, som på aftonen återvända från sina strandhugg i blomsterriket, icke kunna få plats därinne utan tvingas att tillbringa natten ute på flustret, där många dö af kölden. En allmän nervositet fattar hela folket, och den gamla drottningen råkar i upphetsning. Hon anar, att andra öden stunda. Hon har samvetsgrant fyllt sin plikt som god moder, och denna hennes plikt-