BIKUPAN 22 uppfyllelse leder nu endast till förvirring och vedermödor. En oafvislig nödvändighet hotar hennes lugn: snart blir hon tvungen att lämna den stad, där hon härskar. Och dock är denna stad hennes verk, hennes helt och hållet. Hon är ingen drottning enligt människors begrepp. Hon äger ej att befalla; hon är liksom den ringaste af sina undersåtar en högre vishet underdånig, denna mystiska makt, som vi tills vidare kunna kalla »bikupans lefvande anda», innan vi ännu försökt utröna, hvari den består och hvad den är. Drottningen är blott den enda modern och kärlekens enda verktyg. Hon har grundat staden i en tid af osäkerhet och brist. Hon har oupphörligt befolkat den med sitt kött och blod och alla, som lefva däri — arbetsbi, drönare, larver, puppor och de unga prinsessorna, hvilkas förestående födelse skall påskynda hennes affärd, och af hvilka en af »bikupans anda» redan är bestämd till hennes efterföljarinna, alla äro de utgångna ur hennes sköte. II. Hvad är då denna »bikupans anda», hvar tager den mandom? Den liknar icke fåglarnas individuella instinkt, som förmår dem att så skickligt bygga sitt näste och uppsöka andra himmelsstreck, då flyttningstiden stundar. Den är lika litet ett slags släktets mekaniska vana, som blott besjälas