27 SVÄRMEN anspråksfulla gudar. Antalet af dem som lyda denna andas befallning, som förefaller oss så föga förklarlig under den förutsättningen, att den vid närmare granskning verkligen befinnes stridande emot våra naturliga instinkter och känslor — uppgår till sextio- à sjuttiotusen af det ungefärliga hundratusental som alla kupans invånare tillsammans räkna. De skola på en viss timme öfvergifva moderstaden, och de lämna den icke i ett ångestens ögonblick, drifna af ett plötsligt och brådstörtadt beslut, därför att deras samhälle på något sätt förhärjats af krig, hungersnöd eller farsoter. Nej, landsflykten är beslutad sedan långt tillbaka, och den gynnsamma stunden för dess ställande i verket af-vaktas tålmodigt. Därest samhället är försvagadt genom fattigdom, den kungliga familjens decimering, plundringar eller andra olyckor, öfvergifves det ej. Det är blott på sin lyckas och välmågas höjd, som de öfvergifva sin kupa, vid tiden efter vårens sträfsamma arbete, då det väldiga vaxpalatset rymmer 120,000 välbyggda celler, som svälla af färsk honung och regnbågsfärgadt frömjöl, det så kallade bibrödet, som tjäna larver och puppor till föda. Aldrig är kupan så vacker som vid stunden för denna heroiska försakelse. Då är dess största timme slagen, öfverflödets och segerjublets besjälade, sorgfria och skälfvande timme. Låtom oss göra ett för-