Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bikupan
26
till dömes har anledning att förmoda? I hvilken
församling, i hvilket råd, i hvilken gemensam sfär har
den sitt säte, denna lag, som alla lyda, och som själf
är underkastad en heroisk plikt och ett mål, som
ständigt är riktadt mot framtiden?
Det är med dessa bin som med flertalet af alla
företeelser på vår jord: vi iakttaga och reflektera öfver
några af deras vanor, och vi säga, att de göra det
och det, att de arbeta så och så, deras drottningar
fortplanta arten, deras arbeterskor förblifva jungfrur,
och då och då svärma de. Därmed tro vi oss känna
dem och fråga ingenting mer. Vi se dem skynda
från blomma till blomma; vi se det brusande lifvet i
kupan och deras tillvaro förefaller oss mycket enkel
och begränsad som alla de andra instinktiva
tillvarelseformer, som svänga mellan själfuppehållelsens
och fortplantningens bägge poler. Men då tanken vill
vittna om de upptäckter, som göras af ett djupare
seende öga, då stannar den undrande, skräckslagen
inför de enklaste naturligaste fenomenens
förvånansvärda sammansatthet, inför förnuftets, viljans, målets,
kausalitetens dunkla gåtor, som göra lifvets enklaste
akter till outgrundliga mysterier.
III.
I vår bikupa bereder man sig alltså till att
svärma — det stora offret skall bringas folkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
