BIKUPAN 36 IX. Detta skulle icke människorna göra, invändes det; se här ett bevis för att trots denna underbara organisation finnes här intet förnuft, intet verkligt själfmed vetande. Hvad veta vi härom? Äro vi, frånsedt det sannolika faktum, att andra väsen hafva en annan slags intelligens än vår, ett förnuft, som yttrar sig på helt annat sätt utan att därför vara vårt underlägset, äro vi då, som icke kunna komma utom de snäfva gränserna af våra förnimmelser, så ofelbara domare öfver alla fenomen på vår jord? Vi behöfva blott se två eller tre personer samtala och gestikulera bakom ett fönster utan att höra hvad de säga, för att det skall bli oss tämligen svårt att gissa ut tanketråden i denna härfva af miner och åtbörder. Tror ni, att en invånare från Mars eller Venus, som från höjden af ett stort berg beskådade de små svarta punkter på våra städers gator och torg, som äro vi, kunde utaf åsynen af våra rörelser, byggnader, våra kanaler och maskiner forma sig en exakt föreställning om vårt förstånd, vår moral, vårt sätt att älska, att tänka och hoppas, eller med ett ord, om vårt innersta och verkliga väsen? Han skulle inskränka sig till att konstatera några vissa fakta, öfverraskande och märk liga i och för sig, liksom vi göra med bikupan, och af dessa få fakta skulle han draga lika många osäkra och oriktiga konklusioner som vi.