37 SVÄRMEN I alla händelser torde det blifva honom synnerligen svårt att hos de »små svarta punkterna» upptäcka den stora moraliska tendens, den beundransvärda gemensamhetskänsla, som i bikupan kommer till synes. »Hvadan och hvarthän» skulle han fråga sig själf, sedan han iakttagit oss århundraden igenom. »Hvar och hvad är medelpunkten och målet för deras lif? Hvem är deras gud? Jag ser ingenting, som länkar deras lefnad. I dag bygga de upp allehanda småsaker för att i morgon förstöra dem. De komma och gå, de samla sig i skaror, och skingra sig igen, men man vet ej, hvad de mena och vilja. De lefva i en mängd af oförklarliga situationer. Somliga tyckas till exempel inte röra sig ur fläcken. De igenkännas på sina vackra och guldsmidda kläder. Deras hus äro tio till tjugu gånger större, mera sinnrikt inrättade och rikt smyckade än de vanliga bostäderna. De äta hvarje dag måltider, som vara timvis och stundom räcka långt in på natten. Alla, som nalkas dem, tyckas hålla dem i stora ära, och från granngårdarna, ja, ända från landet strömma massor för att bringa dem sin hyllning och sina skänker. Man måste väl antaga, att de äro oumbärliga, och att de göra sitt släkte storartade tjänster, fastän våra forskningsmetoder ännu icke gifvit oss ett klart besked om dessa oerhörda tjänsters egentliga natur. I stora svarta hus, fyllda af väldiga svängande hjul, i små, mörka kyffen omkring hamnarna och ute på landets små jordlotter ser