43 SVÄRMEN tråkig och ofullständig, som om alla fåglar och blommor blefve borta. XIV. Den som första gången hjälper till att sköta en bikupa under denna bedöfvande och förvirrade svärmningsperiod, är tämligen nervös och rädd och håller sig helst på afstånd. Han känner inte igen arbetstidens allvarliga och fredliga bin. Blott för några minuter sedan såg han dem flyga förbi åt alla väderstreck, beskäftiga som små borgarfruar, som låta ingenting distrahera sig från sina hushållsbekymmer. Uttröttade, andlösa, snabbt och upprördt, men varsamt, flögo de nästan obemärkta tillbaka till kupan. Vid flustret gåfvo de unga amazoner, som höllo vakt vid ingången, dem ett tecken med antennerna. De växlade knappt tre eller fyra ord, förmodligen ett oundgängligt lösen, och lämnade genast sin honungsbörda till en af de unga arbeterskor, som alltid äro posterade i verkstadens inre gård — eller också gingo de själfva fram och tömde de två tunga korgar, fyllda med frömjöl, som voro fästa på lårbenen, i de väldiga magasin, som lågo rundt omkring utkläckningsafdel-ningen. Därefter flögo de ögonblickligen tillbaka igen utan att bekymra sig om hvad som försiggår i laboratoriet, i puppornas sofrum eller i det kungliga palatset, utan att en enda sekund blanda sig i flustrets