BIKUPAN 42 timmar nöjt oss med att fixera en viss form af materiens verksamhet, förrän vi snart utan ånger eller förvåning föredraga den form, som är det omedvetna, det okända, det ovetbara och eviga. XIII. Men vi må ej glömma vår bikupa, där svärmen snart förlorar tålamodet, bikupan, som redan sjuder och öfverflödar af svarta, brusande böljor. Det är middag; tradens löf röras ej i den glödande värmen, liksom en person håller inne andedräkten inför något öfverväldigande och allvarligt. Bien samla doftande honung och vax åt sin vårdare, men hvad som kanske är mer värdt än honung och vax: de viga hans intresse åt den härliga juni, de öppna hans hjärta för sommarens hela skönhet och glöd, därför att allt hvad som rör dem hänför sig till en blå himmel, blomsterrus och sommarlust. De äro sommarens själ, nuet, som mäter ut öfverflödets timmar, blomsterdoftens vingar, som kommer den att spridas högt och vida, ljusets lif och den skälfvande luftens sång, och deras flykt är det synliga tecknet till, den tydliga musikaliska takten för de otaliga fröjder, som födas af värmen och lefva i ljuset. De lära oss förstå naturens innersta stämma, och den som en gång lärt känna och älska dem, för honom är en sommar utan biens surr och stim lika