47 SVÄRMEN roterar kring sig själf. Sker detta för att påskynda eller fördröja uppbrottet? Befaller eller beder hon? Sprider hon den märkvärdiga upphetsningen vidare eller är hon blott ett viljelöst rof för den? Efter allt att döma synes det tämligen uppenbart — så mycket veta vi dock om biets allmänna psykologi — att utvandringen alltid sker emot den gamla drottningens vilja. I sina döttrars, de asketiska arbetsbiens ögon är hon först och främst den heliga och oumbärliga modern, men också den veka och barnsliga älskarinnan. De behandla henne därför också som en mor, som står under förmyndarskap, men på samma gång hysa de en gränslös vördnad och ömhet för henne. För henne reserveras den renaste, särskildt fint preparerade och fullständigt smältbara honungen. Hon har ett följe af drabanter och liktorer — för att tala med Plinius — en lifvakt, som vakar öfver henne natt och dag, som underlättar hennes modersplikter, bereder de celler, i hvilka hon skall lägga ägg, ja, som vårdar, smeker, föder, tvättar henne, och som till och med äter upp hennes exkrementer. Om något händer henne, sprider sig nyheten härom snabbt genom hela folket, som genast strömmar till under klagorop, om man tar bort drottningen från en kupa, och om bien icke kunna hoppas på en ny drottning i ersättning, vare sig att den förra ej efterlämnat någon kunglig afkomma, eller att inga arbetsbilarver finnas, som äro yngre än tre dagar (ty hvarje larv till ett blifvande