Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XVI - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
46
nuft anvisar — människan kan närma sig dem, slita
sönder den surrande, guldgula slöja, som de väfva
omkring honom, hon kan taga dem i handen, plocka
dem som drufvor från en vinstock; de äro lika
med-görliga, lika ofarliga som en svärm trollsländor eller
nattijärilar. Denna dag äro de lyckliga, fastän de
ingenting äga; de blicka förtröstansfullt mot framtiden,
och om man blott icke skiljer dem från deras
drottning, som just är denna framtids underpant, så foga
de sig tåligt i allt och anfalla ingen.
XVII.
Men den egentliga signalen är ännu icke
gifven. I bikupan råder en obeskriflig förvirring
och en oordning, hvars orsak man ej fattar. Då bien
flugit in i kupan, tyckas de plötsligt förgäta, att de
ha vingar, och hvart och ett sitter nära nog orörligt,
om än ej overksamt, på honungskakorna och just vid
den plats, som är det anvisadt genom arten af dess
arbete. Nu flyga de förvirradt i täta massor upp och
ner utefter de lodräta sidoväggarna — det ser ut, som
om en osynlig hand rörde i en sjudande smält
metallmassa. Temperaturen stiger snabbt därinne —
stundom så högt, att vaxet i byggnadsverken mjuknar
upp och smälter. Drottningen, som eljest aldrig
lämnar det kungliga palatset, löper upprörd och
förvirrad omkring på ytan af den brusande massan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
