49 SVÄRMEN och förtviflan kväfva till slut all intelligens och knäcka karaktären — återger man dem, som sagdt, drottningen, så bereda de henne ett utomordentligt rörande emottagande. Alla skocka sig samman omkring henne, springa öfver hvarandra för att i förbifarten smeka henne med sina långa antenner, som gömma så många ännu oförklarade organ, bjuda henne honung och följa henne i trängsel tillbaka till de kungliga gemaken. Genast återställes ordningen, arbetet återupptages ända inifrån de innersta cellerna ut till de aflägsnaste, där man lagrar öfverskottet af skörden, en del flyga ut på fälten i långa, svarta linjer och återvända ofta redan inom tre minuter, fullastade med honung och frömjöl; tjufvar och marodörer utdrifvas eller dödas, gatorna sopas och bikupan genljuder åter af detta egendomliga, söfvande, monotona surr, som är biens glädjesång, sjungen till drottningens ära. XVIII. Det finns tusen exempel på denna arbetsbiens obetingade trohet och hängifvenhet för sin drottning. Vid alla stora katastrofer inom den lilla republiken, då hela kupan eller alla förråd gå förlorade genom människors okunnighet och råhet, då folket dör i massor genom köld, hungersnöd eller sjukdomar, förblifver visen nästan alltid oskadd, och man finner i. — Bikupan■