SI 55 SVÄRMEN vördige Langstroth, en af den moderna apikulturens lärofäder, »vi hafva sett ett folk, som icke räknade ens så många bin som behöfs för att täcka en yta af tio kvadratcentimeter, försöka frambringa en drottning. Under hela två veckor uppgåfvo de ej hoppet; till slut, då antalet reducerats till hälften, föddes deras drottning, men hennes vingar voro så svaga, att hon ej förmådde flyga. Men trots hennes vanmakt behandlade bien henne därför icke mindre vördnadsfullt. En vecka senare voro blott ett dussin bin vid lif, och slutligen försvann visen efter ett par dagar alldeles spårlöst, kvarlämnande vid honungskakorna några få olyckliga och otröstliga.» XIX. Bland många andra fall af människans oerhördt grymma och oförstående inblandning i dessa olyckliga, men ståndaktiga hjältinnors lif vill jag här nämna ett experiment, som visar denna barnsliga kärlek och storartade själfiförnekelse från dess mest tilltalande sida. Jag har flera gånger låtit hämta befruktade drottningar från Italien, ty den italienska rasen är ädlare, kraftigare, fruktsammare och mer foglig och flitig än våra inhemska bin. De sändas, förvarade i små askar, som äro försedda med lufthål. Man medsänder näringsmedel och några arbetsbin, som efter råd och lägenhet helst böra väljas bland