BIKUPAN 7 O XXIV. Men själfva öfverträda och korsa vi hvarje ögonblick naturlagar, som måste förefalla bien absolut orubbliga och ofrånkomliga. Vi försätta dem alla dagar i sådana situationer, som vi själfva skulle befinna oss uti, om någon plötsligt upphäfde tyngdkraftens, ljusets, värmets och dödens lagar. Hvad skola de till exempel göra, om man med våld eller list skaffar in ännu en drottning i bikupan? Enligt naturens ordning har detta ännu aldrig förr ägt rum, så länge vi lefvat på jorden, tack vare flustrets vaksamma skiltvakter. De förlora dock icke fattningen, utan förstå att på ett underbart sätt förena så godt det sig göra låter, de tvenne principer, som de hålla i helgd, som vore de dem gifna af Gud. Den ena af dessa grundsatser är den om en enda moder, en oförgänglig princip, utom då den härskande drottningen är ofruktsam, hvilket mycket sällan händer i detta fall. Den andra principen är ännu märkvärdigare, ty äfven om den ej får öfverträdas, så kan den dock något modifieras. Det är principen om hvarje kunglig persons oantastlighet. För bien vore det en lätt sak att med tusen förgiftade gaddar genomborra den främmande inkräkterskan, så att hon dog på fläcken, hvarpå de blott behöfde forsla den döda kroppen ut ur staden. Men fastän de alltid hålla sin gadd i beredskap, därför att de i hvarje minut kunna