59 SVÄRMEN kant drottning, hur ung, skön och fruktsam hon än må vara, att intränga i flustret. Detta är visserligen en af fundamentalprinciperna i deras politik, som man blott afviker ifrån under den stora honungsskörden till förmån för ett främmande arbetsbi, men blott under den förutsättningen, att det är tungt lastadt med byte. Då drottningen blifvit alldeles steril, så ersättes hon därigenom, att ett visst antal kungliga prinsessor uppfostras. Men hvad blir det utaf den gamla drottningen? Det vet man inte så noga, men ibland har det händt biodlare, att de på bikupans honungskakor funnit en praktfull drottning i blomman af sin ålder, och längst nere i en mörk vår den gamla »härskarinnan», som hon kallas i Normandie, utmärglad och förlamad. I detta fall hafva förmodligen arbetsbien ej längre brytt sig om att skydda henne emot hennes unga och starka rivals hat, ty drottningarna hysa alltid en ömsesidig afsky för hvarandra, som kommer dem att störta löst på hvarandra så ofta de äro under samma tak. Man skulle kunna våga den gissningen, att den gamla drottningen tillförsäkras en trygg och anspråkslös bostad i ett aflägset hörn af kupan för att där i lugn och ro få sluta sina dagar. Här stå vi åter inför en af detta vaxrikes tusende gåtor, och vi kunna ännu en gång konstatera, att biens politik och lefnadsvanor icke äro fatalistiska eller trångbröstade, att de lyda många fler förborgade lagar än dem, som vi tro oss om att känna till.