Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
7 O
trefnad på biens underbart praktiska instinkt, som
människan rent empiriskt tager med i räkningen, på
den ovärderliga skatt, som består i deras lagar och
vanor, på deras ordnings- och fredskärlek, deras
samfundskänsla och trohet mot framtiden, deras stora
karaktärsfasthet och deras osjälfviska allvar och framför
allt på deras outtröttliga plikttrohet. Men
enskildheterna i detta förfaringssätt tillhöra den egentliga
biodlingen, och ett närmare ingående härpå skulle föra
oss för långt. *
* Man inför vanligen den främmande drottningen på så sätt,
att hon upphänges i en liten bur af järntråd mellan två
honungskakor. Buren är försedd med en dörr af vax och honung, som
arbetsbien gnaga sönder, då deras vrede svalnat en smula. Den på
så sätt befriade fången mottages ganska ofta utan ovilja. Mr
S. Simmins, föreståndare för den stora bigården i Rottingdean, har
nyligen funnit på en annan metod, som är synnerligen enkel och så
framgångsrik, att den alltmer vinner terräng bland mer förtänksamma
biodlare. Hvad som gör en drottnings införande i en kupa så svårt,
är nämligen hennes eget beteende. Hon är från vettet, vill fly,
gömma sig undan, uppför sig fullkomligt som en inkräkterska, så att
hon uppväcker arbetsbiens misstankar, hvilka vid den följande
undersökningen bekräftas. Mr Simmins isolerar henne därför fullständigt
och låter henne fasta en half timme, hvarpå han lyfter upp ett hörn
af den viselösa kupan och sätter den främmande drottningen på
öfversta ändan af en honungskaka. Förtviflad öfver den förutgående
ensamheten, blir hon lycklig att åter befinna sig bland bin, och
uthungrad, som hon är, äter hon begärligt den föda som bjudes
henne. Arbetsbien låta lura sig af denna hennes säkerhet och
anställa ingen undersökning. De inbilla sig förmodligen, att deras gamla
drottning är återkommen, och de emottaga henne med glädje. Ur
detta experiment synes framgå, att bien — i motsats till hvad Huber
och många med honom förfäktat — icke äro i stånd att känna igen
sin drottning. Hur det än härmed må förhålla sig, så äro dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
