Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XXX - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
SVÄRMEN
konstateras och inpräntas i tusen trofasta sinnen.
Omgifningens märkligare kännetecken observeras
sorgfälligt för framtida behof; den nya staden existerar i
och med detsamma för dess tusentals invånare. De
äro nu fästade vid den med hela styrkan af sin själ
— och snart hör man inom dess murar kärlekshymnen
åt drottningen. Arbetet börjar.
XXXI.
Om människan icke plockar svärmen, så är dess
historia därmed icke ändad. Den blir hängande
på sin gren, tills de arbetsbin, som utsändts på
rekognoscering, återvändt. Redan vid svärmningens
början spriddes de ut åt olika håll för att spåra upp
en ny bostad. Den ena efter den andra kommer
igen och redogör för sina upptäckter, och då vi icke
äro i stånd till att tränga in i biens tankelif, måste
vi på mänskligt sätt tolka det skådespel, vi här
bevittna. Det är då troligt, att man uppmärksamt
lyssnar till deras rapporter. En prisar uppenbarligen
en ihålig trädstam, en annan framhåller fördelarna af
rämnan i en gammal mur, en spricka i ett berg eller
en grop. Det händer ofta, att församlingen tvekande
rådslår ända till nästa morgon. Ändtligen blir man
enig och gör sitt val. I ett nu börjar den stora
klasen att röra på sig. Den delar sig, breder ut sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
