77 SVÄRMEN konstateras och inpräntas i tusen trofasta sinnen. Omgifningens märkligare kännetecken observeras sorgfälligt för framtida behof; den nya staden existerar i och med detsamma för dess tusentals invånare. De äro nu fästade vid den med hela styrkan af sin själ — och snart hör man inom dess murar kärlekshymnen åt drottningen. Arbetet börjar. XXXI. Om människan icke plockar svärmen, så är dess historia därmed icke ändad. Den blir hängande på sin gren, tills de arbetsbin, som utsändts på rekognoscering, återvändt. Redan vid svärmningens början spriddes de ut åt olika håll för att spåra upp en ny bostad. Den ena efter den andra kommer igen och redogör för sina upptäckter, och då vi icke äro i stånd till att tränga in i biens tankelif, måste vi på mänskligt sätt tolka det skådespel, vi här bevittna. Det är då troligt, att man uppmärksamt lyssnar till deras rapporter. En prisar uppenbarligen en ihålig trädstam, en annan framhåller fördelarna af rämnan i en gammal mur, en spricka i ett berg eller en grop. Det händer ofta, att församlingen tvekande rådslår ända till nästa morgon. Ändtligen blir man enig och gör sitt val. I ett nu börjar den stora klasen att röra på sig. Den delar sig, breder ut sig