Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
7 O
sig, blir ursinnig, skingras och slipper undan. Som
sagdt, denna dag är biens stora jubeldag, och
ingenting förmår rubba deras fasta förtröstan. De ha slitit
sig lösa från de skatter som de ägde att försvara,
och de veta icke längre af några fiender. De äro
oskadliga, ty de äro lyckliga, men man vet inte
hvarför de äro så lyckliga: de göra sin plikt och lyda
sitt inres lag. Men alla lefvande känna, såvidt vi
veta, i sådana stunder en blind lycka, som naturen
har sparat till de ögonblick, då den vill nå sina mål.
Må vi icke förundra oss öfver att de äro duperade.
Också vi, som i årtusenden studerat denna gåtfulla
natur med vår förträffligare konstruerade hjärna, vi
äro lika duperade som de och veta ännu i denna
stund icke, om naturen är god, likgiltig eller oerhördt
grym.
Svärmen kommer att stanna, där drottningen
hamnat. Därest hon ensam råkat komma in i
bikupan, så draga bien, så snart de märkt detta, i långa
svarta rader till hennes tillflyktsort. De flesta rusa
hastigt in, medan andra ett ögonblick stanna
betänksamt på tröskeln till den nya bostaden och bilda
sådana där egendomliga cirklar, hvarmed de i sin glädje
pläga fira festliga tilldragelser. De »slå ställning»,
som bönderna säga. Nu tages den oväntade
tillflyktsorten omedelbart i besittning och underkastas den
allra noggrannaste undersökning i alla vinklar och
vrår; dess läge i bigården, dess form och färg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
