TREDJE BOKEN DEN NYA BOSTADEN I. Vi må därför hellre undersöka, hvad den svärm tar sig till, som biodlaren plockat ner i sin kupa. Låt oss då först erinra oss det storartade offer, som dessa femtiotusen jungfrur bragt sin plikt, dessa bin, som enligt ett ord af Ronsard »Portent un gentil coeur dedans un petit corps.» Må vi ännu en gång beundra det mod, som det kräfdes af dem för att på nytt börja att lefva i den ödemark, hvari de själfmant förirrat sig. De hafva glömt den rika och präktiga stad. i hvilken de voro födda, där tillvaron var så trygg, så beundransvärdt organiserad, där den söta saften från de blommor, dem solen mognat, kunde låta dem le mot vinterns hotelser. Tusen sinom tusen små döttrar, som de aldrig mer få återse, hafva de lämnat slumrande i sina vaggor. De hafva där öfvergifvit förutom det oerhörda förrådet af vax och frömjöl, som de samlat ihop, mer än sextio kilo honung, hvilket är hela folkets tolffaldiga