BIKUPAN 7 O Denna konklusion är icke ofelbar. Om man vänder än karaffinens botten, än dess hals mot fönstret, det vill säga ljuset, tjugu gånger, om man så vill, så skola bien lika många gånger vända om för att flyga emot ljuset. Hvad som i detta den engelske lärdes försök bringar dem i olycka, är deras kärlek till ljuset, ja själfva deras förnuft. De inbilla sig naturligtvis, att befrielsen ur detta fängelse ligger på ljussidan, och de handla därför alldeles följdriktigt, ja, blott alltför logiskt. De veta ingenting om det öfvernaturliga mysterium, som glaset är för dem, denna helt plötsligt alldeles ogenomträngliga atmosfär, som icke förefinnes ute i fria luften, och detta underliga hinder måste bli desto mer obegripligt ju intelligentare de äro. De dumma flugorna åter bekymra sig ej en smula om logiken, ljusets lockelser eller kristallens gåta, utan irra planlöst omkring i karaffinen, tills de slutligen med de enfaldigas vanliga tur — ty där de dumma komma undan, duka de kloka vanligen under — nästan oundgängligt råka på den räddande halsöppningen. V. Samme forskare framhåller ännu ett bevis för biens brist på intelligens i det han åberopar den berömde amerikanske bikännaren, den vördnadsvärde Langstroths auktoritet. »Emedan