BIKUPAN 7 O Men öfver deras brist på solidaritet utanför bikupan kan jag ingenting anföra till förklaring och försvar. Man kan ju antaga, att vi här stå inför de oförutsedda gränser, som omgifva hvarje slag af förnuft, och att den lilla låga af intelligens, som efter så många tröga ämnens besvärliga förbränningsprocess flammar fram ur hjärnan, stundom endast blir till på bekostnad af många andra, som förkväfvas, på det att denna ena måtte bli så mycket starkare och större. Man måste dock medgifva, att hvad biet eller naturen genom biet velat visa, är det hittills enastående och ouppnådda exemplet på hur ett kollektivt arbete, hur kärleken och kulten af framtiden bör organiseras. Bien älska de ting, som ligga framför dem i tid och rum, vi däremot det samtidigt och omkring oss lefvande. Kanske man icke med samma fullhet kan älska nuet, och göra sin plikt mot morgondagen, utan att ettdera blir lidande? Om ingenting mellan himmel och jord ha åsikterna växlat så ofta. Medan vi blifva mycket indignerade öfver biens utpräglade partiställning härvidlag, föll det knappast forntidens tänkare in att tadla dem härför. För öfrigt kunna vi icke ana oss till den förvåning, som ett högre väsen måhända erfar vid åsynen af vårt lif.