Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den nya bostaden - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 7
DEN NYA BOSTADEN
vapen, suga i sig den dyrbara vätskan, som är dem
kärare än lifvet. När så honungen är slut, så klättra
de lugnt öfver sina systrars lik, sedan de
omsorgsfullt sugit upp den honung, som klibbat fast vid de
sårade och döda, ty de tåla intet slöseri, utan att
bekymra sig det minsta om de skadade, långt mindre
hjälpa dem. De hafva alltså i detta fall inte det
minsta begrepp om den fara de löpa, ty döden, som
de se rundt omkring, bekommer dem ingenting, ej
heller ett spår af känslan för sammanhållning och
förbarmande. Hvad faran angår, så är det tämligen
förklarligt: bien veta icke hvad rädsla vill säga, och de
frukta blott en sak i hela världen, och det är rök.
Komna utanför sin bostad, äro de fridsamheten och
fogligheten i egen person. De undvika allt bråk och
ignorera fullständigt allt, som ej direkt angår dem.
Man skulle kunna tro, att de veta sig vara i en värld,
som visserligen är allas egendom, men som de
fridsamma främst en gång skola besitta. Men under denna
saktmodiga yta döljer sig ett själfmedvetet sinne. De
vika undan, om någon hotar, men de fly aldrig. Å
andra sidan inskränka de sig icke inom kupan till
en-bar passiv undergifvenhet under farorna. De störta med
ett oerhördt raseri löst på hvarje lefvande väsen, det
må nu vara en myra, ett lejon eller en människa, som
vågar antasta den heliga arken. Skola vi enligt vår
psykologiska terminologi kalla detta vrede, blind
hätskhet eller hjältemod?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
