ii 7 DEN NYA BOSTADEN så fortsätter det ända till sena kvällen, så länge honungen varar. VIII. Jag vill icke utsmycka sanningen, såsom de flesta gjort, hvilka skrifvit om bien. Iakttagelser af denna art äro blott intressanta, då de äro absolut säkra och pålitliga. Jag skulle medgifvit, att bien icke äro i stånd till att enas om ett gemensamt uppträdande till ömsesidig hjälp, om jag funnit något nöje i det lilla bepröfvade sveket att ännu en gång förklara, att människan efter allt att döma dock är den intelligentaste varelsen på vår planet. Men kommen till en viss punkt i lifvet, föredrar man sanningen framför allt annat, vore det än så frapperande. Härvidlag måste man, som uti alla andra förhållanden, låta leda sig af den principen, att om den nakna, osminkade sanningen i ett visst ögonblick förefaller oss mindre ädel och upphöjd eller mindre intressant än de fantasiens prydnader, hvarmed vi utsmyckat den i våra drömmar, så ligger felet hos oss, som ännu icke äro mäktiga att fatta de underliga relationer, som förefinnas mellan vårt innersta, okända väsen och världsalltets lagar, och det är i så fall icke sanningen, som behöfver vidgas och förädlas, utan vårt förstånd. Jag skall alltså medgifva, att de ofvannämnda 7. — Bikupan.