BIKUPAN 7 O värld finna tecken till ett verkligt lefvande förnuft, artbesläktadt med vårt, erfara vi något af den känsla, hvarmed Robinson fann ett spår af en människofot i sanden. Kanske vi dock icke äro så ensamma på vår lilla ö i världsrymdens omätliga ocean. Då vi försöka klargöra för oss omfattningen och styrkan af biets intelligens, så är det på samma gång det innersta i vårt väsen vi studera. Äfven biet har en gnista från denna mäktiga ande, som är allt lefvandes lif och som har förmåga att ombilda och organisera de blinda krafterna, att försköna och mångfaldiga lifvet, att hålla på afstånd den obevekliga döden och den stora förintelsens flod, hvars böljor kringsvalla och famna oss alla. Om vi ensamt voro i besittning af denna oskattbara gåfva, vi kalla förnuft, då kunde vi med något sken af sanning nämna oss skapelsens krona och utvecklingens mål. Men nu finnes det äfven andra varelser, i hvilka naturen nått lika högt. Än sen, skulle man säga! Visserligen, en jämförelse är omöjlig, men detta faktum intager dock ett hedersrum bland de få och små fakta, som kunna kasta något ljus öfver vår ställning i tillvaron. Här kunna vi finna en motsvarighet till vårt väsens dunklaste drifter, och här kunna vi från en högre synpunkt skärskåda ett släktes utveckling, hvars häfder gå mycket längre tillbaka än mänsklighetens korta historia. I mäktiga men enkla linjer teckna sig här mot evighetens bak-