ii 7 DEN NYA BOSTADEN grund en mångfald af fenomen, som vi i större skala återfinna i vårt dagliga lif, men då så splittrade och brutna, att sammanhanget och enheten gå förlorade. Vi möta här samma begrepp och verkligheter som hos oss: ande och materia, art och individ, utveckling och återfall, forntid och framtid, lif och död, allt hopadt på en så liten yta, att vi kunna täcka den med vår hand och öfverskåda den med vår blick. Då tränger sig den frågan fram i vår själ: har vårt släktes större utsträckning till tid och rum så stort inflytande på naturen, att hennes syfte med människan är, stort sedt, annorlunda än hennes mening med bikupan, där vi efter ett par dagars historia söka gissa hennes planer, medan efter vårt tidsmått tre mansåldrar äro ett långt århundrade. XII. Nu är det tid på att återvända till den nya bostaden och återknyta framställningens röda träd. Först skola vi då försöka att se in bakom den hemlighetsfulla gardinens veck, i hvilkas skugga beredningen af det snöhvita och fjäderlätta vaxet nu börjar. Ty vaxet är i alstringsögonblicket icke alls likt det vax, som vi känna till: det är rent och lätt som luft. Det är honungens själ, liksom honungen är blommans själ. Denna ande frambesvärjes ur sin