ii 7 DEN NYA BOSTADEN hon nalkas, vända sig alla rätt emot henne. Detta tecken till vördnad eller måhända varsamhet mot hennes person iakttages alltid. Men vi återvända till vår stackars drottning. Under den kramp, som otvetydigt medföljer äggläggningen, händer det ofta, att en af hennes döttrar tager henne i famn och bröst mot bröst, mun mot mun hviskar till henne trösteord. Men hon synes tämligen kall för dessa frenetiska ömhetsbevis, ger sig god tid och tycks fullständigt gå upp i sin mission, som måhända bereder henne mer vällust än smärta. Efter några sekunders förlopp reser hon sig lugnt upp, går några steg åt sidan, sticker ned hufvudet i cellen bredvid för att, innan hon för in sin bakkropp, öfvertyga sig om att allt är i sin ordning och att där inte redan finns ett ägg, medan två eller tre bin af uppvaktningen efter hvarandra störta fram till den lämnade cellen för att se efter, om där finns ett litet blått ägg, och i så fall lägga det till rätta samt ägna det den första vården. Från och med detta ögonblick fortsätter drottningen oförtrutet sommaren igenom med äggläggandet. Hon lägger ägg ätande och sofvande — om hon sofver — och förkroppsligar i sanning den allt uppslukande makt, som besjälar hela kupan — jag menar framtiden. Steg för steg följer hon de stackars arbetsbien, som öfveranstränga sig med att bygga de vaggor, hennes fruktsamhet kräfver. Man bevittnar