Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den nya bostaden - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
7 O
XXI.
Men må vi nu lämna dessa tekniska spörsmål
och återvända till våra vänner i den nya
bostaden! Den är nu färdig och fullt beboelig. Fastän
det försvinnande lilla fogas till något lika litet, utan
att vårt öga märker det, så växer dock
vaxbyggna-den natt och dag med svindlande fart. Mer än en
gång har drottningen otåligt visat sig på de
halffärdiga vaxmurarna, som lysa hvita i kupans dunkel,
och så snart de första cellerna i hennes blifvande
palats fullbordats, drager hon genast in i sitt hus med
sitt följe af drabanter, uppvaktande och slafvinnor.
Man vet dock icke, om hon själfmant beger sig dit
eller ditföres af sitt hof. Väl framkommen, kröker
hon ryggen, böjer sig bakåt och för in den
spolformiga bakkroppens nedre del i en af de nya cellerna,
medan hennes upprörda omgifning slår en cirkel
omkring, uppmärksamt betraktande henne med sina svarta
ögon, stödja hennes ben och smeka hennes vingar
med sina rörliga antenner liksom för att uppmuntra,
lugna och lyckönska henne.
Stället, där hon slagit ned, känner man lätt igen.
Det bildar nämligen midtpunkten i en stjärnkokard
eller rättare i en oval brosch af celler erinrande om
de stora broscher, som våra mormödrar buro. Då nu
ett lämpligt tillfälle erbjuder sig, så vill jag nämna
det, att bien aldrig vända drottningen ryggen. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
