BIKUPAN 2 124 sin uppgift och trogna den plikt som ett obevekligt öde pålägger dem. Men om det närvarande synes dystert, så är dock framtiden fylld af ljusa förhoppningar. Vi äro i ett af dessa tyska sagoslott, där murarna bestå af tusentals små glasflaskor, som innehålla de oföddas själar, vi se vistelseorten för det lif som föregår lifvet. Öfverallt omkring oss hvilar liksom i väl tillslutna vaggor, inom denna oändliga byggnad af underbara sexkantiga celler, myriader af mjölkhvita puppor, hvilka med lemmarna vikta och hufvudet lutadt mot bröstet vänta på uppvaknandets timme. Då man ser dem i deras likformiga grafkamrar, otaliga och halft genomskinliga, kan man taga dem för hvithåriga bergtroll försänkta i djup begrundan, eller legioner af jungfrur, formlösa genom svepdukens veck och nedsänkta i sexkantiga prismor, hvilka hopats i det oändliga med den strängaste geometriska regelbundenhet. Längs hela utsträckningen af dessa lodräta murar, hvilka" innesluta en värld som växer, förändras, vänder sig kring sig själf, byter dräkt fyra eller fem gånger och spinner sin svepning i dunklet, dväljas hundratals arbetsbin, som slå med vingarna och dansa för att underhålla den nödvändiga värmen men kanske äfven för ett djupare ändamål, ty deras dans visar ovanliga och planmässiga rörelser, hvilka säkerligen svara mot någon som jag tror hittills dold afsikt. Inom loppet af några dagar rämna locken till