132 måste eröfra sin härskarställning, att andra pretendenter dölja sig någonstans, löper den öfver väggarna af vax för att söka reda på medtäflarna. Härvid mellankommer klokheten, den mystiska, instinktiva urskillningsförmågan hos »kupans anda» eller hos massan af arbetsbin. Det underbaraste, när man med blicken följer händelsernas utveckling i en med glasrutor försedd kupa, är att man ej kan märka den minsta tvekan, den minsta meningsskiljaktighet. En förutbestämd enighet styr allt, den är något gemensamt för hela samhället, och hvarje bi tycks på förhand veta, hvad alla de andra skola anse för bäst. Tillfället är emellertid för dem synnerligen viktigt, det gäller bokstafligen en lifsfråga. De hafva att välja mellan tre eller fyra olika afgöranden, som skola komma att få de mest vidtgående följder, som äro helt och hållet afvikande från hvarandra och som ett intet kan göra ödesdigra. De hafva att rådfråga icke blott den medfödda längtan och plikten att föröka släktet, utan äfven nödvändigheten att bevara stammen och dess telningar. Stundom taga de miste och af-sända efter hvarandra tre eller fyra svärmar, hvilka totalt uttömma modersamhällets krafter och hvilka själfva äro alltför svaga för att hastigt nog kunna organisera sig, utan öfverrumplas af vårt klimat — hvilket ej är det hemklimat, hvaraf de ännu bevara många intryck — och dö i massa vid vinterns ankomst. De falla då offer för hvad man kallar »svärm-