BIKUPAN 2 138 öfrigt, att det är tack vare makten af detta ljud, hvilket den efterhärmar, som Sphinx Atropos kan intränga i kupan och berusa sig med honung, utan att bien tänka på att anfalla den. Under två eller tre dagar, stundom ända till fem, irrar den förolämpade hit och dit under ständigt sjungande och uppeggar de beskyddade rivalerna till strid. Emellertid utveckla sig dessa, vilja i sin tur se ljuset och begynna att söndergnaga cellernas betäckning. Fullständig upplösning hotar samhället. Men »kupans anda» har, då den fällde sitt utslag, förutsett alla följder, och den väl inlärda vaktarskaran vet timme för timme, hvad som bör göras för att skydda sig för öfverraskningarna af en uppretad instinkt, och föra till målet tvenne fientliga krafter. Den är ingalunda okunnig om, att de unga visarna, som vilja till ljuset, ögonblickligen skulle dödas en och en, om de folie i händerna på deras äldre, redan oemotståndliga syster. Också betäcka de, i samma mån som en af de inmurade förstört porten till sitt fångtorn, denna med ett nytt lager af vax, och den otåliga envisas i sin möda, utan att ana att det gäller nedrifva en förtrollad mur, som ånyo reser sig ur sina ruiner. Den hör på samma gång rivalens utmaning och, medveten om sitt öde och sin kungliga plikt, redan innan den kastat en blick ut i världen, innan den vet hvad kupa är, svarar den modigt från djupet af sitt fängelse. Men då dess skrik måste genomtränga en grafs be-